911. What's your emergency?
Even if I have watched enough episodes of CSI and similar series, and even if that might have given me the impression that crime happens every day to everyone in the States, I never really thought I'd be calling 911 during my time here. So last night when I did, it kind of felt surreal.
And a little dog caused it.
When I arrived at the Inn I was planning to stay the night, it was getting dark. There were plenty of dogs, because this Inn specialized in guests coming there to hunt, but the dogs were all locked up. All, except one.
She seemed nice enough, at first. Tail wagging and all. But as I moved towards the house where I expected to find someone to show me to my room, the locked up dogs apparently disapproved and started barking terribly, making the loose dog changing her mind about me. She would not let me get to the house. And talking to her just seemed to make her mad. And despite all the barking and growling no one came out of the house.
After a while, I decided to retreat. Camping in the woods all of a sudden seemed to be a great idea. But as started to back off, the loose dog made it clear that she wouldn't let me go in that direction either. She would't let me move in any direction.
So, with pepper spray in one hand, and knife within reach, I started making phone calls. But no one picked up at the Inn. No one picked up at the Police station. And the Sheriff apparently had gone horse riding into the sunset, because I had no luck there either. The dog started to act more and more aggressive, growling at every tiny move I made. She had me pinned.
If you call 911, they do pick up. And they do send a police car, even if the emergency only involves one dog and an anxious Swedish bicyclist who doesn't wish to use her pepper spray because of the risk of blinding that dog. But I never got to see the officer they sent. The owner showed up a quarter of an hour after the phone call, and the vicious, growling little creature of a dog all of a sudden turned into a cute little pet.
Here she is. I kind of like her behind bars.
And a little dog caused it.
When I arrived at the Inn I was planning to stay the night, it was getting dark. There were plenty of dogs, because this Inn specialized in guests coming there to hunt, but the dogs were all locked up. All, except one.
She seemed nice enough, at first. Tail wagging and all. But as I moved towards the house where I expected to find someone to show me to my room, the locked up dogs apparently disapproved and started barking terribly, making the loose dog changing her mind about me. She would not let me get to the house. And talking to her just seemed to make her mad. And despite all the barking and growling no one came out of the house.
After a while, I decided to retreat. Camping in the woods all of a sudden seemed to be a great idea. But as started to back off, the loose dog made it clear that she wouldn't let me go in that direction either. She would't let me move in any direction.
So, with pepper spray in one hand, and knife within reach, I started making phone calls. But no one picked up at the Inn. No one picked up at the Police station. And the Sheriff apparently had gone horse riding into the sunset, because I had no luck there either. The dog started to act more and more aggressive, growling at every tiny move I made. She had me pinned.
If you call 911, they do pick up. And they do send a police car, even if the emergency only involves one dog and an anxious Swedish bicyclist who doesn't wish to use her pepper spray because of the risk of blinding that dog. But I never got to see the officer they sent. The owner showed up a quarter of an hour after the phone call, and the vicious, growling little creature of a dog all of a sudden turned into a cute little pet.
Here she is. I kind of like her behind bars.
upplagd av ACROSS THE US
19:55
12 kommentarer:
Det här är nog den löjligaste jag har någonsin läst! Med väldigt roligt! Va sa du till 911? "The angry little vovven wants to eat me"?
Språkpolisen på Kärralundsgatan vill påminna dig at 'no one' är faktskt två ord. Jag vet att ni Svenskar vill gärna limma ihop alla ord bara för att göra det besvärligt för oss, men det får man inte göra på Engelskan.
Nej, jag sa att en hund inte lat mig ga. De forstod att jag inte kunde sta dar hela natten. Och att jag inte ville riskera att bli fysiskt attackerad av den allt nervosare hunden. Jag ar glad att du inte jobbar hos polisen, Leo!
Jo, pa svenska skriver vi sprak med liten bokstav. Det galler nationaliteter ocksa. Alltsa: 'svenskar' och 'engelska'.
Men hick! Surrealistiskt var ordet. Så här i efterhand i alla fall. Jag hade inte velat vara i dina kläder i den situationen...vad gör man om ingen svarar, liksom? Sicken tur att allt löste sig i alla fall. Lycka till på den fortsatta färden!
Nä, vaktande hundar är inte att leka med. Skönt att det slutade bra i alla fall.
Har tidigare skrivit två inlägg som inte kommit fram. Fattar inte vad jag gör för fel. Så nu skriver jag kortfattat om det jag skrivit tidigare och hoppas att jag nu får iväg det.
1. Vi är så glada över att det går bra för dej och är såklart jättestolta!
2. Tusen tack för den roliga överraskningen. Blommorna var jättefina, F & E blev jätteglada över ballongerna och lotterna var kul att skrapa men miljonärer blev vi tyvärr inte.
3. Torsten (Drystone:):) riktigt kul) mår bra och har det jättebra.
4. Vi mår bra. Elsa har scharlakansfeber och är prickig men mår bra ändå.
Nu längtar vi efter du ska komma hit snart (helt otroligt vad tiden gått fort!) och få höra om allt du varit med om. Ha en fortsatt bra resa!
Kramar från Anna
"She might have been mad, but at least she wasn't annoying!"
--Chilly
By the way, where are you now?
Ojdå! Min dunktiga svenska lärare har nog förklarat det för mig några gånger... men jag är ju lite envis. Ge mig 3 år till, så fixar jag det här med stora och små bokstäver.
Anna: Jag vet inte varfor meddelanden inte publiceras (fler har klagat pa detta), men det ar nog tillfalliga jox med webbsidan. Jag ar glad att det har meddelandet kom fram i vart fall, jag borjade undra...
Ida: Just da ville inte jag heller vara i mina klader... Men nu ar jag en upplevelse rikare och mojligen battre forberedd pa hundarna i kentucky, som jag har hort rykten om anda sedan colorado...
Chilly: I think you might have liked her, because she was nice to the other dogs... I am in Eminence, Missouri.
Leo: And I need to proof read my texts better. Feel free to comment my new text, which will be published tomorrow at no on (Missouri time).
Hey Monica,
You scared me half to death with this title I hope you know. I am very glad you are still healthy and well.
It looks like you are getting close to Sebree, KY. Please, please, please stay with Brother Bob and Violet at the Babtist church. Very cool place.
Take care,
John
Men huvva så otäckt. Skönt att allt gick bra =)
Jag har helt glömt bort att läsa bloggen, blev nog lite för bortskämd förra året med uppdatering direkt på mailen.. (skämmes på jag)
Mycket rolig läsning för mig alltså!!
Kramis Sofia
John: I will I will I will stay at the Baptist Church! Btw that red bandana suits you really well.
Sofia: Ja skammes pa du men nu forstar jag i vart fall varfor jag inte hort nat ifran dig. Jag har sokt ett lampligt vykort till farmor i tre delstater men inte lyckats hitta nat an (men det kommer). Halsa henne (och alla andra!) fran mig.
Hej.
Låt mig gissa, det här skedde i Everton i början av Missouri vid en slags jaktstuga utanför byn som jag inte minns namnet på?
Jag minns exakt den hunden, den skällde skiten ur oss också när vi skulle cykla därifrån på morgonen. Snacka om instabil hund, och snubben där skulle hålla lydnadskurser för hundar, hahaha. Ironi.
Men boendet var superbt i övrigt vågar jag påstå.
Johan och Philip.
Johan och Philip: Precis, vi snackar om samma stalle. Jag forstod att ni hade varit dar ocksa men jag kommer inte ihag om det var for att jag har last det pa er blogg eller om agaren pratade om "de tva svenska killarna som varit forbi for nagra veckor sedan" - detta sistnamnda ar en kommentar jag fatt lite nu och da, och senast for en halvtimme sedan (jag ar i Hindman, KY nu...). Forsta gangen det hande var i Sierra Nevada, nar jag stannade for en fika pa ett cafe. Anyway. Kul att ni hittade hit till min gastbok... Kom garna med tips (ni har ju vart med...) eller nagra glada tillrop... Snart ska jag val borja kanna doften av saltvatten igen hoppas jag...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida